Min uppväxt i en småstad har präglat mig oerhört. Känslan av att stå utanför där det verkligen händer. Outsiderperspektivet. Och, för den delen, alla möjligheter. Här fanns personer som uppmuntrade. Här fanns tid. Här fanns lokaler. Här fanns utrymme för kreativitet, att fylla tomrummen.
Allt detta har funnits med mig under åren som jobbat med kulturekonomiska analyser, just förståelsen för att Stockholm inte är centrum för alla.
Men trots ett hundratal företag i Skandinavien (och några längre bort) så har jag aldrig varit hemma i Vetlanda och föreläst tidigare. Därför var det extra kul att stå på en scen i museet och träffa gamla bekanta.
Inför besöket formulerade jag också några tankar om småstadens roll i kulturpolitiken och för den kulturella och kreativa sektorn. Jag har ju själv varit med i utredningar som visat att två tredjedelar av alla sysselsatta i denna sektor finns i huvudstadsregionen.
Krönika i Vetlanda-Posten: Kulturen kräver långsiktiga lokala satsningar
Ni som följt med ett tag hittar inga nyheter här, men för många är en text av den här sorten fortfarande helt ny.
